Ewa Lofvar Konradsson

Internationella Kvinnodagen är viktig. Vi måste uppnå fullständig jämställdhet, för allas skull. Men jämställdhet handlar inte om att män och kvinnor ska bli lika. Däremot ska vi ha samma förutsättningar i livet. Vi har kommit en bra bit på väg i Sverige, men än återstår mycket. Mer än man tror om man skrapar lite på ytan. Jag tycker tyvärr att vi agerar fel. Idag ska kvinnor göra allt som männen gör och det sker då på bekostnad av barnen, men även på oss kvinnor. Vi är ofta dubbelarbetande med både karriär på jobbet och barn och hemarbete. Hur ofta är det inte då som barnen kommer ikläm...? Hur ser vårt samhälle ut idag? Barn och ungdomar som inte har närvarande föräldrar, är ett stort problem. Det är inte så konstigt att man inte hinner......Båda föräldrarna ska ju göra karriär och även ha sin egen fritid för att kunna förverkliga sig själva...... Detta skapar ett stress-samhälle där det dåliga samvetet frodas. Ja, man kan säga mycket om detta....men vi får aldrig aldrig glömma barnens utsatta roll!

Jag missade arrangemanget i Stadshuset idag, med anledning av Internationella Kvinnodagen, på grund av en planeringsmiss..... Jag hade helt enkelt ingen bil hemma....vilket egentligen var skönt för då kunde jag istället gå en ordentlig motionspromenad som jag brukar på helgen....det var nog meningen. 

Jag har också haft en del jobb att göra framför datorn, med bl a kommentarer på Lt och med mail. Det är riktigt roligt med kommenterandet på Lt, som gett mig flera nya intressanta kontakter.

Under eftermiddagen skedde ett litet kattdrama....... en av mina "hemlösa" katter Maurice blev då uppjagad i en jättetall av grannens "elaka Måns". Maurice hamnade på en smal tanig gren 7 m upp i luften. Jag blev helt förskräckt. Jag gick ut och pratade lite försiktigt med Maurice, som såg livrädd ut. Jag var så rädd att han skulle ramla ner, han är ju inte så gammal. Han började försiktigt att luta sig ut från grenen och böja sig ner...dumma katt....du ska gå ner baklänges ropade jag.  Plötsligt slog han en volt och hängde i framtassarna och krafsade med baktassarna mot stammen...men fick fäste. ...han hasade ner en bit och fastnade på ytterligare en tanig gren. Där satt han en stund...men böjde sig sedan på samma sätt igen framåt neråt....baklänges skrek jag lite försiktigt...utan respons. Nu slog han en volt igen och satt sen som klistrad på stammen utan minsta gren att luta sig mot...5 m upp i luften. Då hasade han tätt intill stammen inte baklänges utan på snedden...dumma katt, tänkte jag med hjärtat i halsgropen. Det gick snabbare och snabbare och plötsligt tog han ett skutt ner på marken...och sprang rakt in i huset och upp i famnen på mig...min underbart vackra "hemlösa" katt skakade av rädsla. Suck..


Här är han minsann kaxig i det något mindre plommonträdet....


Under kvällen satt jag på pilatesbollen och tränade ryggen medan jag tittade på Beck.

Nu är kl 23.35 och det är dags att sova....gonatt..